Vinklad kampanjhistoria?
Med anledning av Eskil Francks, Överintendent vid "Forum för levande historia", artikel i Svd 22/11-07 ;
"Brott mot mänskligheten begås aldrig av en ideologi i sig. De begås av människor och stater som i ett visst givet
skede och vissa omständigheter tolkar och tillämpar hela eller delar av ideologin, i samspel med dessa omständigheter."
Normalt sett bör inte en nationalstat ta ställning, för eller emot, andra demokratiska staters ideologier eller nationalstaters förehavanden.
Detta ligger helt i linje med det krav på de universella individuella fri- och rättigheter, samt respekt för den nationalstatliga autonomin och suveränitet som FN:s reglering och verksamhet kräver av alla medlemsnationer (i synnerhet av de parlamentariska demokratierna). Bestämmelser och förordningar de flesta av oss upplysta och demokratiskt aktiva medlemmar och medborgare ser upp till och respekterar.
Således borde det ligga i ryggmärgen hos de flesta av de så kallade uttolkare av ideologier/idévärldar, att en nationalstats politiska förehavanden rimligtvis borde bedömas utifrån hur den s.k. rådande ideologins politiska regim omfattar eller skyddar de individer som är av annan (kanske något ovetenskapligt klassificerade) klass, kön, ras, åsikt, religion, hudfärg eller ålder än av den styrande regimen förekommande, oavsett skillnad, allt i enlighet med FN:s stadgar och förordningar. D.v.s. hur staten/nationen de facto och de jure agerar.
Men när chefen för FFLH (sageman för en svensk statlig myndighet) försöker individualisera kommunismens brott och häver ur sig kommentarer såsom att "djävulskap har blivit resultatet överallt där kommunismen har införts" (Ekot 9/3-08) börjar jag ana ugglor i mossen. Denna åsikt motiverar med all sannolikhet titeln på FFLH:s nya publikation "Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer", dvs. att det inte var den kommunistiska ideologin i sig som var boven i dramat. Att det faktiskt kan uppnås en majsig kommunism någonstans, någon gång, om "bara" medlemmarna eller följeslagarna har den rätta sociala och intellektuella bakgrund som krävs. Är detta verkligen Sveriges syn på dess brott?
Det torde vara som att hävda att brotten som begicks under apartheid i Sydafrika var ogina individuella beteenden hos vissa specifikt onda "vita" människor snarare än en regimpolitisk normativ samhällsstrategi. En regim som politiskt framgångsrikt motverkades under 80-talet av omvärldens demokratier.
Vidare negligerar Överindentent Franck, indirekt genom sitt uttalande, nazismens brott mot mänskligheten. Som chef för FFLH är han även satt att förvalta den tidigare svenska historiebeskrivningen om Nazismen "... om detta må ni berätta". Kommer vi snart att få höra att även Nazismen var en "god idé" som gick om intet?
Så varför romantiseras fortfarande de totalitära ideologierna än idag?
Är det någon som förstår?
Eskil Franck är född 1950 och var mellan åren 1997-2006 rektor för Lärarhögskolan i Stockholm. Han är fr.o.m. den 1 september 2007 ny överintendent för Forum för levande historia (FFLH).
